Materialprovning förgyllt ytskikt

Altarets ytskikt i Gustaf Vasa kyrka konserverades senast på 1960-talet. Inför bygget av Citybanan upptäcktes det att vidhäftningen mellan förgyllda och underliggande trä var svag. Det hade bildats flagor med centimeter stora hålrum mellan trä och ytskikt. Förgyllningsskiktet har behållit sin form medan det underliggande träet hade krympt eller förskjutits. Vad var orsaken till detta? Varför hade underliggande trä deformerats och hålrum mellan guldets yta och träornamenten bildats? Vi kom orsaken på spåren genom att studera hur altarets konstruktion verkar och vilka förändringar i altarets bärande delar som utförs under 1900-talet.

Vi har tagit fram ett injektionskitt för ändamålet. Innan detta användes på objektet utförde vi materiaprovning i vårt laboratorium för att förutse hur materialet kommer att verka på altaret samt vilka balandningsätt och förhållande av kittet som passar altarets egenskaper bäst. Injektionskittets elasticitet, sedimentationsförmåga och viskositet vid olika bindemedel och blandningsförhållanden ingick i flera av de utvärderade provserierna.

Systematiska provningsserier som detta görs på provkroppar som motsvarar originalets egenskaper och skadebild för att man ska kunna se de reaktioner som sedan pågår bakom den förgyllda original ytan. Provningarna ledde till att inför konserveringens utförande fanns olika sammansättningar färdiga att används för respektive skadebild på altaret.