Under 1600- och 1700- talen spelade ytkaraktären hos vita kulörer en betydande roll för att förmedla form och budskap i profana och sakrala byggnader. Relationen mellan ljus och skugga var noggrant planerad och styrdes genom ett medvetet anlagt växelspel med matthet och blankhet i den vita kulören hos interiörer och skulpturer. En sofistikerad ljusstyrning blev möjlig. Temat vita ytbehandlingstekniker (som t.ex. ”polervitt”) är i Sverige relativt okänt. Nu finns tillfälle att ta del av detta intressanta område genom en nyutkommen bok; ”Weiß gefasste Skulpturen und Ausstattungen, Technologie – Quellen – Bedeutung“. Publikationen bygger på Dr. Melissa Speckhardts avhandling; “Pinxit et monochromata ex albo “ White Sculptures and Interior Decorations from the 17th to the 18th Century in Germany – Research, Technology of the Painting Layers and artistic Phenomena” framlagd vid Otto-Friedrich- University of Bamberg (2010).
Med källmaterial som historiska konstnärsmanualer med receptsamlingar över hur vita yteffekter uppnåddes, arkitekturbeskrivningar och undersökningar av objekt i Tyskland har en omfattande bearbetning och tolkning gjorts av detta tema. Boken ger insikt i hur materialtekniska, estetiska och budskapsbärande perspektiv samverkade under 1600 och 1700-talen. I slutet av boken finns en sammanfattning på engelska.
Har ni tips på vita interiörer, altaruppsatser, orgelfasader eller fristående skulpturer vilka kan tänkas bära på spår av denna ytbehandlingsteknik? Vi är mycket tacksamma för möjliga referensobjekt i Sverige.
Provläs ur kapitlet; ”Den vita ytans betydelse under 1700-talet” (texten är på tyska).